Eftersom vi har gemensamma vänner händer det att vi går ut och äter eller tar en öl tillsammans på stan, och då är Oscar givetvis med. Jag har allt mer kommit att märka att hans hjärna måste ha följande bakgrundshistoria (det kan omöjligt vara på något annat sätt): Den frystes ned av någon galen vetenskapsman på 1800-talet, tinades upp och monterades in i Oscars skalle först nu, 200 år senare. Han har nämligen åsikter och en världsåskådning som jag trodde dött ut ungefär i samband med att drottning Victoria gjorde det. Men icke! Oscar är en levande chauvinist och mansgris av viktorianska proportioner. Saken är den att jag inte ens tror att han är medveten om det, och han tycks fullt övertygad om att han menar väl. Ofta blir det ofta väldigt vänligt- han öppnar dörrar åt kvinnor, är alltid artig och gentlemannaaktig. Men sen kan han säga saker som att han tycker att alla kvinnor egentligen borde sluta jobba när de gifter sig och bli hemmafruar istället. Seriöst!? Vem tänker ens så längre? Som kronan på verket är han dessutom smärtsamt stel och onaturlig kring tjejer, det är som om han inte vet hur han ska prata till dem- en snubbe som är 27 år gammal och med en mustasch som min farbror hade mördat för att kunna ha!
Jag kommer aldrig den gången jag, min kompis och hans flickvän och Oscar skulle gå runt i Harrods för att köpa presenter till våra morsor på Mors Dag. Saken är den, för att kunna komma till rätt avdelning behövde vi gå igenom damavdelningen. Precis när vi når den avdelningen ursäktar sig Oscar hastigt, mumlar att han ska hämta något och skyndar iväg. Vi tänker inte mer på det utan fortsätter gå, och när avdelningen väl är slut dyker Oscar upp igen, smått flåsig och röd om kinderna. Min kompis medgav sen att han hade sett Oscar -gå runt- hela avdelningen, uppenbart generad över att vistas bland damunderkläder, bindor/tamponger och sådant. Vi erkände dock aldrig för Oscar att vi vet om det hela, det känns nästan som om det vore att strö salt i såren…