Som ni alla kanske har förstått vid det här laget är Oscar inte den lättaste människan att ha att göra med (det blir väl lätt så när ens hjärna är 200 år gammal), och jag har ännu en gång även själv fått detta bekräftat. Innan jag fortsätter vill jag bara göra klart för er att jag inte under några omständigheter är otacksam över att jag har ett boende under min studietid, om det blir lite för mycket klagomål. Men, mitt rum är … hur ska jag förklara det på bästa sätt? Sunkigt.

Rummet är sunkigt. Inredningen kommer ifrån någons gamla källare från 70-talet (jag VET detta) och är inte särskilt hemtrevlig. Därav kom jag fram till att jag vill ändra om lite, byta ut någon sak här och där. Men nej, det tycker inte Oscar. Inredningen är nämligen från hans föräldrars gamla källare från 70-talet, varav vissa saker är exceptionella och går absolut inte att göra sig av med. Vid det här laget har jag accepterat det faktum att det inte går att ändra på Oscar, och har inte tagit upp diskussionen med honom igen. Vad han inte vet dock är att det redan har förekommit ändringar i rummet, som han för övrigt inte har märkt av.

De gamla, gultonade lakanen har bytts ut mot nya, vita sådana. Kuddarna ger nu faktiskt stöd för huvudet och matchar med det nya överkastet. Belysningen är även förändrad, men bara på ett vis som Oscar inte kommer att märka. Har satt upp ledlister uppe i taket, och med tanke på att han inte visste vad ett proppskåp är för något, så tvivlar jag på att han kommer känna igen vad de är för något heller. Jag har med hjälp från några sajter (bland annat denna http://villalivet.se/allmant/sovrum-med-hotellkansla/ ) förvandlat mitt sunkiga sovrum till ett beboeligt, alldeles normalt rum utan att Oscar har märkt något. Jag ser det som en seger. 1-0 till mig.